SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÅSEN, adj. -set; -sne, -sna.
Ordformer
(ko- c. 1755—1769. kå- 1712—c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. kåsen, kossen, kussen; till stammen i TJUSA. — Jfr KÅSIG]
(†)
1) förtrollad, ”förgjord”. Spegel 217 (1712). Ihre (1769).
2) tokig, fjollig, dum. Schultze Ordb. 2402 (c. 1755). Thet går så koset för honom. Ihre (1769).
3) lysten? Kåsen .. (dvs.) mycket begiärlig .. West-Goth. Spegel 217 (1712). Schultze Ordb. 2269 (c. 1755).
Avledn.: KÅSA, v.2, l. KÅSAS, v. dep. (†)
1) till 1, tr.: förtrolla, ”förgöra”. Ihre (1769).
2) till 2; ss. dep.: vara tokig l. fjollig; uppträda tokigt l. fjolligt. Lind (1749).
Spoiler title
Spoiler content