KÄ, kä4, sbst.3, r. l. m.; best. -n; pl. -er.
Etymologi
[eg. samma ord som KÄ, sbst.1 Plattan bildar liksom en ”kaj” l. upplagsplats för materialet]
(numera knappast br.) korgm. vid korgflätning använd flat, med skaft l. vridbar axel försedd träskiva på vilken man fäster (den färdigflätade) korgbottnen med de i korresponderande hål i bottnen o. skivan införda korgstavarna för att sedan kring stavarna fläta korgens sidoväggar, ”grundplatta”. Eneberg Karmarsch 1: 254 (1858). UB 6: 337 (1874).
