SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÄT ɟä4t l. KET ɟe4t, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. ket, kät, smågräl; vbalsbst. till KÄTA]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ”kätande”. Lundell (1893; folkmål).
Spoiler title
Spoiler content