[fsv. köpinskaper, köpskaper; jfr isl. kaupskapr; av mnt. kopenschup, nt. kōpschop (motsv. t. kaufschaft); till KÖPA]
1) (numera bl. i Finl.) köp, affär; äv. i uttr. göra köpenskap. Stiernman Com. 3: 17(1661). (Hästköp) är en kiöpenskap som wil haa godh vpsicht. Grubb 363(1665). Förre slutne Contracter och Kiöpenskaper ähre betalte medh Koppar mynt, Ducater (osv.). HSH 31: 289(1668). När Bredbolstadfolket kom fram till handelsmans, där de brukade göra köpenskap (så osv.). Rönnberg Bredbolstad 31(1907).
2) värksamheten att köpa o. sälja, affärsrörelse, handel; särsk om handel ss. egen art av yrkesmässig värksamhet l. ss. en egen näringsgren l. ett särskilt yrke. Driva l. idka, förr äv. hålla l. bruka köpenskap. G1R 1: 87 (1523: bruka .. köpenskap). The .. gingo bort, then ene till sin affwelszgårdh, then andre til sin köpenscap. Mat. 22: 5(NT 1526). Så skal och ingen .. holla nogon köpenskap om Söndagen. KOF II. 1: 201(1659). Slätt kiöpenskap vthan någon winning. Grubb 733(1665). Den fria köpenskapens betydelse. SvD(A) 1933, nr 103, s. 4.
3) konkret, koll.
a) (†) i sg. o. pl.: handelsvaror; handelslager. (Han skulle lägga beslag på) salt lærefft klæde silke och hwad køpenskap han ffi[n]ne kwnde (som en köpman) .. haffu[er] her j land[et]. OPetri Tb. 24(1524; uppl. 1929). Palmfelt Molière 21(1738; i pl.). Hoffmann Förnöjs. Föret. 6 b(1752).
b) (tillf.) i sg.: det som köpts, förvärv. Levi tog sin köpenskap (dvs. en porslinspjäs som han tillhandlat sig) på armen och aflägsnade sig. Benedictsson Folkl. 136(1884, 1887).
