[jfr t., eng., fr. o. it. la; eg. första stavelsen i lat. labii, vilket ord inledde den sjätte halvversen i den mlat. hymn som ligger till grund för tonbenämningar vid solmisation (se vidare under FA). — Jfr LAMI]
mus. förr vid solmisation (liksom fortfarande i romanska länder) använd, i våra dagar icke sällan vid undervisning l. övning i sång (enl. den s. k. solfametoden) brukad benämning på tonen a; i sistnämnda fall därjämte, liksom äv. stundom tidigare, om sjätte tonen i vilken (sjungen) durskala som helst. Colerus säger sig hafwa hördt .. (papegojor) siunga, Ut, re, mi, fa, sol, la, si, och såsom Musici bruka siunga secunder. IErici Colerus 1: 387(c. 1645). Envallsson(1802). 2NF(1911).
SAOB
