SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LANDAMÄRE lan3da~mä2re l. -æ2r-, förr äv. LANDAMÄR, n. ((†) m. l. f. Rudbeck Atl. 1: 515 (1679)); best. -et (ss. m. l. f. -märn); pl. -en ((†) -mär 4Mos. 34: 2 (Bib. 1541); -märe 4Mos. 34: 12 (Bib. 1541); -er Rudbeck Atl. 1: 229 (1679)).
Ordformer
(land- 1639—1844 (i vers). landa- c. 1540 osv. land(h)e- 1523—1671. -mä(ä)r 1541—1857. -märe 1526 osv. -märet, sg. best. 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. landa märe; jfr isl. landamæri, ävensom feng. landgemǽre; av LAND (i bet. 1, 2, 3) o. en senare ssgsled motsv. mnl. mēre, gränspåle, feng. mǽre, gräns, o. sannol. rotbesläktad med MUR]
1) (utom i a numera bl. arkaiserande, föga br.) gräns mellan landområden (numera nästan bl. riken), riksgräns, landskapsgräns; förr äv. konkretare, om föremål (ss. flod, bärgskam, gränsmärke) som markerar dylik gräns. G1R 1: 79 (1523). (Bäcken) Arnon är Moabs landamäre emellan Moab och the Amoreer. 4Mos. 21: 13 (Bib. 1541). (Antikvarierna skola) Allehanda slagz röör och råågång vtleeta, så wäl rijkzens landamäre, landskapernes och häreders, så och sochne råår. Schück VittA 1: 142 (i handl. fr. 1629). Vid hvart Landamäre skulle allmogen af det tillstötande Landskapet möta Konungen .. och föllja honom till gräntsen (vid hans eriksgata). Botin Utk. 314 (1761). De vid rikets landamären stående härarne. Rydberg Sägn. 20 (1874). Jag (dvs. munken Asmundus) har färdats utefter landamäret. Heidenstam Svensk. 1: 209 (1908).
a) (i sht i vitter stil, fullt br.) i uttr. inom Sverges, våra, sina (osv.) landamären, inom Sverges osv. gränser. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Innom Sveriges vidsträckta Landamären. VetAH 1806, s. 149. Brasilien hyser inom sina landamären ett mycket stort antal ormarter. 2NatLiv 561 (1931).
b) oeg. l. bildl.: gräns. Trän och växter hafva sina landamären, öfver hvilka de sällan få skrida. Linné Sk. 150 (1751). Tidens och rummets landamären. Rydberg 2: 303 (c. 1875). Steffen ModEngl. 137 (1893).
2) (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) gränsområde, gränstrakt; äv. (o. numera nästan bl.) allmännare: landsända, landområde, bygd, trakt; numera bl. i pl. Stiernman Riksd. 354 (1582). Gud har .. förunt oss et vidsträkt landamäre. VetAH 1743, s. 228. En ny Hög-Skola är inrättad för Rikets södra landamären. 2SAH 12: 284 (1827). Regn föll .. över Götaland och största delen av Svealand. Därmed har den hotande skördekatastrofen för dessa landamären för denna gång förjagats. STSD(A) 1933, nr 185, s. 1. — särsk. (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl.: område. Lundberg Paulson Erasmus 69 (1728). Skönliteraturens och historiens vidsträckta landamären. Wieselgren Hvirfl. 1: 134 (1891).
Spoiler title
Spoiler content