publicerad: 1939
LARGO lar4gω l. -go l. -gå, adv. o. sbst. n. ((†) m. Weste (jämte n.)); ss. sbst. best. -t; pl. -n.
Etymologi
mus.
I. adv., i fråga om utförande av musik: mycket långsamt. Björkegren 1625 (1786). Envallsson (1802). Lundgren MusReallex. (1924).
II. sbst.: musikstycke som utföres l. är avsett att utföras i mycket långsamt tempo; utförande av ett musikstycke på detta sätt; äv. om detta tempo; äv. bildl. Adlerbeth FörslSAOB (1798; om musikstycke). Stormen tilltog, och dess oaflåtliga hvinande öfvergick då och då till ett doft largo. Wester UngPol. 50 (1901). SvD(A) 1934, nr 76, s. 13 (om musikstycke).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content