SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAX lak4s, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. lax; av lat. laxus, slak, lös, slapp (besläktat med SLAK)]
(i sht i skriftspr.) slapp, lös; obestämd. Biberg 1: 136 (c. 1814). (Förf. har) af den laxa formen .. ej låtit förleda sig till (osv.). SvLitTidn. 1819, sp. 196 (i fråga om Oehlenschlægers Aladdin). Att .. (den anapestiska tetrametern) blifvit tadlad för sin ”laxa prosodi”. 2SAH 53: 252 (1878). Den laxa uppfattning om boten, som från 1300-talet spelar en viktig roll inom kyrkan. SvTidskr. 1922, s. 48.
Avledn. (i sht i skriftspr.): LAXHET, r. l. f. Thyrén StrafflRef. 1: 14 (1910). En sedligt indifferent deism, som finner god jordmån i vår tids moraliska laxhet. SvTeolKv. 1932, s. 312.
LAXISM, r. l. m. särsk. om slapphet i moraliskt hänseende. Andersson (1857). Fehrman OrientK 60 (1920).
LAXITET, r. l. f. slapphet (i sht i moraliskt hänseende); äv.: obestämdhet. Phosph. 1811, s. 506. Tidens laxitet i moraliska grundsatser. SvLitTidn. 1819, sp. 359. Detta begrepp må tagas i hvilken laxitet eller skärpa som hälst. Biberg 2: 335 (c. 1820). PedT 1908, s. 53.
Spoiler title