SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LEGIST legis4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. legist, fr. légiste; av mlat. legista, avledn. av lex (gen. legis), lag]
1) (i fråga om utländska medeltida förh.) lärare i o. tolkare av den romerska rätten; motsatt: dekretist. Geijer I. 4: 11 (1822). Rydberg KultFörel. 6: 577 (1888).
2) [utvidgad anv. av 1] (föga br.) lagkunnig man; jurist, advokat. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content