SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1940 LINGVAL liŋva4l, stundom liŋgv-, adj. o. sbst. r. l. m.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er. Ordformer (förr ofta (o. ännu ngn gg) -ngu-) Etymologi [jfr t., eng. o. fr. lingual; av mlat. lingualis, adj., till lat. lingua, tunga (se LINGVIST)] I. adj. 1) anat. som hänför sig till l. har samband med tungan. SkandTTandläk. 1887, s. 23. Det linguala tandköttet. LbKir. 1: 470 (1920). 2) (numera föga br.) språkv. om språkljud (konsonantljud): som artikuleras (företrädesvis) med tungan, tung-; jfr ALVEOLAR I, DENTAL I 2, KAKUMINAL I. Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 3. Noreen VS 1: 379 (1905). Hammar (1936). II. (numera föga br.) språkv. sbst.; motsv. I 2: språkljud (konsonantljud) som artikuleras (företrädesvis) med tungan. 2SAH 1: Föret. 4 (1801). Hammar (1936). SAOB Alfabetisk lista ling lingbär subst. lingeri subst. lingon subst. lingot subst. lingval adj. lingvalt lingvist subst. lingvistik subst. lingvistisk adj. lingvistiskt Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
