SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LIVA li3va2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (i bet. 3 slutet).
Etymologi
[jfr d. live; avledn. av LIV. — Jfr LIVAD]
— jfr UPP-, ÅTER-LIVA.
1) (†) förvandla (ett livlöst föremål) till ngt levande; bringa liv i (ngn l. ngt), göra (ngn l. ngt) levande; äv. refl.: bli levande l. få liv (igen). Lenngren (SVS) 1: 277 (1779). Om lif jag, lik en Gud, åt döda kunde gifva, / Mit enda nöje blef at mörda och at lifva. Lidner (SVS) 1: 291 (1781). Adlerbeth Ov. 103 (1818). Gud! din kärlek kan ej kallna / Mot det stoft, du lifvat har. Ps. 1819, 48: 6. Trana Psych. 1: 86 (1843). Audhumbla, .. danad ur de lifvade isdropparna. Atterbom VittH 93 (1845). Torra träd! vid Sysis bud / Lifva dig, på vanligt sätt. Dens. FB 137 (c. 1855). Jensen BöhmDiktn. 144 (1894). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: levande; motsatt: död, livlös; äv. i överförd anv.: som avser ngt levande. Föremålet för Anatomien är vanligen de fasta delar icke uti lifvade utan i liflösa tillståndet. Florman Anat. 1: 1 (1823). Med Haller .. anse physiologin såsom en lifvad anatomi. Pontin ÅmVetA 1832, s. 16.
2) i bildl. anv. av 1.
a) (†) väcka till liv, göra levande igen; äv. med avs. på känsla, beslut o. d.: uppväcka, framkalla; ofta svårt att skilja från 4. Söken at på nytt en Vasas tider lifva. Lidner (SVS) 1: 300 (1781). Vid åsynen af de brinnande sedlarna, flamma Ros' ögon till, liksom hade en gnista af de förra lifvat ett oväntadt .. beslut i hans hjerna. Blanche Våln. 522 (1847). Collan Dikt. 14 (1864).
b) (i sht i vitter stil) bringa liv o. uttryck l. omväxling o. rörelse i (ngt); särsk. dels i fråga om trakt l. natur som gm levande varelser förlänas en prägel av liv o. rörelse, dels i fråga om anletsdrag, ansikte o. d. som får liv o. uttryck. Rosenstein 3: 115 (1787). Godhet, välvilja och snille lifvade hvart drag i hans ansikte. MoB 7: 1 (1799). Dessa ståtliga vilda högdjur, som lifva Öst-Indiens skogssnår och Äqvatorial-Afrikas grässlätter. Roth 1Geogr. 177 (1881). Fogarne mellan stenarne (i muren) .. skulle lifva den döda väggytan. Hildebrand Medelt. 1: 424 (1884). Siwertz JoDr. 401 (1928).
3) (i sht i vitter stil) stärka l. öka ngns krafter (särsk. med stimulerande medel, dryck, medicin o. d.) l. öka ngts värksamhet; särsk.: bringa eld l. låga att flamma upp; äv.: (med vissa yttre medel) tvinga (ngn) att anstränga sig l. uppbjuda all sin kraft o. d.: hetsa, ägga; äv. mer l. mindre bildl. Livande medel. Öfverallt skola vi ägga knektens mod och lifva stridens låga. Gustaf III 2: 31 (c. 1785). Vederqvickt af den varma, lifvande drycken. Bremer Grann. 2: 114 (1837). Märks den lilla (barna-)kroppen slapp, / lifvas han med gisselrapp. Rydberg Dikt. 2: 81 (1891). Så retar han (dvs. ormtjusaren) och livar ormen för att få honom att resa överkroppen. Hedin Pol 1: 314 (1911). Ytterligare en (varm) källa (på Island) lifvades med återstoden af vår tvål. Engström Häckl. 251 (1913). — särsk. (vard., i vissa kretsar) i fråga om pennalism: tvinga l. hetsa (underordnad, i sht rekryt l. kadett tillhörig yngre kurs) att genomgå vissa prov l. utföra vissa prestationer (o. dymedelst ”sätta liv” i honom). Äldre kursen (på Karlbärg) lifvade dig antagligen med en eller annan språngmarsch upp- och nedför (Dianas kulle). Aminoff Krigsg. 225 (1904). DN(A) 1933, nr 245, s. 6.
4) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. av 3: skänka ny (livs)kraft l. styrka o. d. åt (ngn l. ngt); öka intensiteten l. styrkan i (ngt); uppliva, uppmuntra; i sht i fråga om sinnestillstånd: stimulera, stärka; stundom äv.: besjäla. Söka liva ngns mod. Livas av hoppet om ngt. Jag begynner ånyo at lifwas. Österling Ter. 2: 45 (1700). Unga domare, hvilka, ehuru de .. lifvas af de ädlaste känslor, dock ännu sakna (osv.). Oscar I Straff 9 (1840). Christina Gyllenstjerna .. stängde Stockholms portar och lifvade männernas mod i sorgens och farans stund. Afzelius Sag. 5: 228 (1843). Under några dagar hördes ej min fars klingande skratt, som eljest så ofta lifvade hans omgifning. De Geer Minn. 1: 2 (1892). Lifva den tröga konversationen. Wester Coloma 291 (1894). — särsk.
a) (†) i uttr. liva ngns nöje, förhöja ngns glädje. Lenngren (SVS) 1: 218 (1778).
b) (numera knappast br.) i p. pf. i attributiv anv.: stimulerad; stärkt; upplivad. Adlerbeth ÅmVetA 1800, s. 3. Med lifvade krafter återtog .. (Wachtmeister) derefter sina befattningar. Rosenstein 2: 45 (1811). särsk. (†) övergående i bet.: livfull, livlig. I ett ofta tämligen rent, alltid lifvadt språk .. föredrager han sina åttaradiga stanzer. (Cavallin o.) Lysander 79 (1858). Samtiden 1871, s. 72.
c) (numera föga br.) med avs. på ekonomisk värksamhet (handel, industri o. d.): sätta fart på, stimulera. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Retzius ÅmVetA 1810, s. 35. Den fraktkonkurrens, som äfven i svenska hamnar lifvade afsättningen för svenska produkter. 3SAH 3: 472 (1888). Med nyodlingar, skeppsbyggeri och strömrensningar lifvade .. (W.) handeln och näringarna. FinBiogrHb. 2339 (1903). Högberg Utböl. 1: VI (1912).
Särsk. förb.: LIVA UPP10 4, äv. OPP4. jfr UPPLIVA.
1) (†) till 2 a: göra levande igen; väcka till nytt liv. JGOxenstierna 2: 128 (1796, 1806). Hans (dvs. din farfaders) afbild blif och lifva upp hans ära! Hagberg Shaksp. 5: 120 (1848). Jensen BöhmDiktn. 32 (1894).
2) till 2 b: förläna liv o. uttryck åt (ngt). Kolmodin QvSp. 2: 425 (1750). Belägenheten (av Kristianopel) livas upp av utsikten över Kalmar sund bort till Öland. Böök ResSv. 72 (1924).
3) till 3, 4: giva ny kraft åt (ngn l. ngt); pigga upp l. stimulera (ngn l. ngt); äv. (ngt vard.) refl.: pigga upp sig. Gyllenborg Bält 234 (1785). Du är trött, .. drick, det lifvar upp. Benedictsson Peng. 311 (1885). Betulander beställde mer (spirituosa) för att lifva upp sig. Janson Ön 70 (1908).
Spoiler title
Spoiler content