SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LOSSIG, adj.
Ordformer
(los- 1671. loss- 16761847)
Etymologi
[sv. dial. (Smål.) låsig; till stammen i LOSS o. LOSSA, v.1]
(†) lös, ”skranglig”; som har lossnat l. håller på att gå upp i fogarna; äv. närmande sig bet.: förfallen, dålig. Kyrkian i Refftile är så Remnat och losigh at får hon icke snart rädning, så blifuer ther een steenhög för Tempel. VDAkt. 1671, nr 168. (Urmakaren skulle) så vida .. ziphrorna (på tornuret) voro lossiga, them fästa. VDP 3/4 1776, § 14. VDAkt. 1793, nr 216.
Avledn.: LOSSIGHET, r. l. f. (†) bildl. Kullberg SBer. I. 2: 62 (1841, 1847).
Spoiler title
Spoiler content