[jfr ä. d. lumpe; av t. lumpe (pl. -en), sidoform till lump (se LUMP, sbst.2)]
1) (†) i sg.: trasigt klädesplagg. Ther hade iagh thet aldra skönesta Regenteklädet, nu måste iagh bära ena grweliga Heluetes Lumpa. PJGothus Pollio Fast. 553(1614). Schultze Ordb. 2879(c. 1755).
2) i pl., koll.: trasor, klutar, lump; numera bl. dels om gamla trasiga kläder, dels (nedsättande l. föraktligt, vard.) allmännare, om (arbets- l. vardags)kläder: paltor; jfr LUMP, sbst.2 2. The palter och lumper, som till förbe:te pappersquarn behöfuas. Ambrosiani DokumPprsbr. 4(i handl. fr. 1612). Han kom, men höljd i lumpor, med en tiggarstaf i hand. Tegnér (WB) 5: 130(1820). Vi sprungo hastigt i lumporna och kommo upp på däck. Engström Häckl. 163(1913).
