SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1941  
LUNG- luŋ3~, pref.
Ordformer
(lugn- 1743 (: lugnvåta). lung- 1738 (: Lung-våt) osv.)
Etymologi
[sv. dial. lung- (i ssgrna lung-blöt, -sur, -våt); jfr nor. dial. (sannol. lån från sv.) lungeblaut, genomvåt; av ovisst urspr. — Jfr DYNGVÅT, DYVÅT, ävensom LUCKANDE, LUMMANDE, LUNGANDE]
ss. första led i ssgr, förstärkande till adj. med bet.: våt l. blöt o. d.
Ssgr (äv. med emfatiskt uttal ss. två ord; vard.): LUNG-BLÖT. genomvåt, lungvåt. Berndtson (1880). ST 1934, nr 75, s. 19.
-SUR. genomvåt, lungvåt. Snoilsky 1: 29 (1869). GHT 1935, nr 286, s. 22.
-VÅT. våt ända in på kroppen, genomvåt; äv. om sak: fullständigt våt. Lind (1738). Andras kornsnesar stodo .. lugnvåta ute i rägnet. VetAH 1743, s. 60. Topelius Dagb. 3: 183 (1837). Gellerstedt Gläntor 55 (1909).
Spoiler title
Spoiler content