publicerad: 1941
LUNGSOT luŋ3~sω2t, r. l. f.; best. -en (ConsAcAboP 3: 92 (1665) osv.) ((†) -an OxBr. 3: 397 (1636), Roberg Beynon 149 (1727)); pl. (i bet. 1, †) -er (Palmchron SundhSp. 12 (1642), SvMerc. 3: 37 (1757)).
Ordformer
(long- c. 1750. longe- 1735. lung(h)- 1636 osv. lunga- c. 1600—1640. lunge- 1591—1747. lungo- 1557—1760. -sot(h) (soot(h), soot) c. 1600 osv. -sott 1557—1792)
Etymologi
[fsv. lungo sot; av LUNGA o. SOT, sjukdom; jfr d. lungesot, nor. lungesott, isl. lungnasótt, t. lungensucht]
1) (†) i allmännare anv.: sjukdom i lungorna, lungsjukdom; äv. i fråga om djur; i vissa fall möjl. åsyftande bet. 2. LPetri Dryck. D 2 a (1557). En slengh aff lunghsootan. OxBr. 3: 397 (1636). Vissa slags lungsoter. SvMerc. 3: 37 (1757). Adlerbeth HorSat. 35 (1814).
2) lungtuberkulos. Hiärne Underr. 14 (1702). Ett platt, trångt bröst, lång hals, nedtryckte axlar .. (m. m.) betyder disposition til Lungsot. Rosenstein Comp. 12 (1736). Den vanligaste formen av tuberkulos är lungtuberkulosen, lungsoten. Svenson Sinnessj. 56 (1907). Neander Tuberk. 146 (1928). — jfr STRUP-LUNGSOT.
Ssgr (till 2): A: LUNGSOT-SJUK, se B.
-PATIENT. —
-SJUK. (-sot- 1893—1900. -sots- 1899 osv.) (i fackspr.) som lider av lungsot; äv. substantiverat. HeimdFolkskr. 3: 20 (1893). Sjövall o. Höjer 127 (1929). —
-SMITTA, r. l. f.
Avledn.: LUNGSOTARE, m.||ig. (†) till 2: person som lider av lungsot. Porthan BrCalonius 454 (1798). Almqvist Amor. 43 (1822, 1839). —
LUNGSOTIG, adj. (†) till 1, 2: som lider av lungsot (l. annan lungsjukdom); äv. substantiverat. Månsson Åderlåt. 148 (1642). Hjelt Medicinalv. 2: 188 (i handl. fr. 1791). —
LUNGSOTIST, m.||ig. (i sht i Finl.) till 2: person som lider av lungsot. Ilmoni Sjukd. 2: 366 (1849). Mattsson VSkr. 1: 159 (1910; uppl. 1915). Östergren (1932).
Spoiler title
Spoiler content