SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LYSTA lys3ta2, v.2; pr. sg. -er, ipf. lyste, sup. (föga br.) lyst, förr äv. -ade; förr äv. LUSTA, v.2 -ade, pr. sg. äv. -er; förr äv. LÖSTA, v. -er, löste, löst, äv. -ade (inf. lusta Cavallin Herdam. 2: 150 (i handl. fr. 1691), Schultze Ordb. 2894 (c. 1755); lysta (numera föga br. utom ss. lexikalisk form) OPetri MenSkap. 47 (c. 1540), Sandberg Hill. 147 (1912); lösta LPetri SalOrdspr. 23: 31 (1561), Helsingius (1587). — pr. sg. loster Visb. 1: 112 (c. 1620); lustar Sigfridi L 6 b (1619), Landsm. VII. 6: 3 (1890; i äldre visa); luster Visb. 3: 201 (1651); lystar Bullernæsius Lögn. e 6 b (1619); lyster G1R 1: 210 (1524) osv.; löstar Dahlstierna (SVS) 150 (c. 1700); löster OPetri PEliæ a 3 b (1527), Schenberg (1739). — ipf. lustade Tegel G1 1: 290 (1622), Girs G1 127 (c. 1630); lystade Chesnecopherus Skäl Y 2 a (1607), Strindberg Skärk. 148 (1888); lyste Ef. 2: 3 (NT 1526) osv.; löste OPetri Kr. 193 (c. 1540), Dahlstierna (SVS) 213 (c. 1696). — sup. lystat HammFackl. 1: 61 (1625), Adlerbeth FörslSAOB (1798); lyst Östergren (1932); löstat (-edt) HH XIII. 1: 196 (1565), Swedberg Schibb. a 3 b (1716); löst LPetri Kyrkiost. 86 b (1566)). vbalsbst. -ANDE (†, Serenius I 1 b (1734, 1757)).
Ordformer
(lost- c. 1620. lust- 16191890 (i äldre visa). lys(s)t- 1524 osv. lös(s)t- 15271739)
Etymologi
[fsv. lysta, motsv. d. lyste, isl. lysta, fsax. lustian, mnt. lusten, fht. lusten (t. lüsten), feng. lystan (eng. list); avledn. av LUST 1, 3. Jfr LUSTA, v.1]
1) vara ngns lust, vara vad ngn är böjd för l. vad ngn åtrår.
a) (numera bl. i vitter stil) i opers. anv.: det lyster mig osv. (att göra ngt o. d.), jag har lust (att göra ngt), det behagar l. tilltalar l. täckes mig, jag finner behag (i ngt); med personen i objektskasus (ackusativ), förr ngn gg i dativ. G1R 1: 210 (1524). Löster tich höra? OPetri PEliæ a 3 b (1527). Gör hwadh tino hierta lyster och tinom öghom behaghar. Pred. 11: 9 (”12”) (Bib. 1541). Lyster mig att kämpa / än en stund mot stormen. Tegnér (WB) 5: 71 (1825). ”Det skulle allt lysta mig att se den där tomten”, tänkte han. Heidenstam Svensk. 1: 111 (1908). Felix (till Mary) .. rym! Om det dig lyster. Bergman Patr. 57 (1928). särsk. a) (†) i förb. med prep. Åth sådant badh oss ey lyster. Messenius Blanck. E 2 b (1614). (Om) honom lyster effter något, som bättre är. KOF II. 2: 374 (c. 1655). Bröder, om Er lyster / Til at veta hvem hon var. Bellman (BellmS) 1: 145 (c. 1775, 1790).
b) (†) med konkret saksubj.: vara till glädje l. behag (för ngn l. ngt), behaga (ngn). At göra tigh en Rätt, som lyster wäl tin Tand. Palmchron SundhSp. 67 (1642).
2) hava lust till (ngt), åstunda, önska; numera i sht med pronominellt obj. i neutrum l. utan obj.; särsk. (i vitter stil) i uttr. (gör) vad ditt hjärta lyster! o. d. (ofta uppfattat ss. opers.; jfr 1). Hwem skulle än nu lysta leffua? 1Mack. 2: 13 (Bib. 1541). En Husfader kunde göra af sina Trälar hvad han lysste. Botin Utk. 26 (1757). Jag lyster höra ditt omdöme (om Iduna). BrefNSkolH 329 (1811). (Flugan) sätter sig på vilkens näsa hon lyster. Östergren (1932). — särsk.
a) (†) i förb. med prep. (jfr b); särsk. i uttr. lysta efter l. åt, äv. till ngt, ha lust till l. begär efter ngt; längta efter ngt, önska ngt. Vish. 16: 2 (Bib. 1541: effter). Dhet man lyster åth, kommer aldrig försnart. Grubb 90 (1665). Till stora värf hans hjerta nu lyster. Ling Gylfe 150 (1814). Lyster någon efter biffstek, så (osv.). Palmær Eldbr. 58 (1834); möjl. till 1 a. jfr ÅTLYSTA. särsk. i uttr. lysta från ngn, längta från ngn. Iagh loster ifrå tigh (dvs. världen). Visb. 1: 112 (c. 1620).
b) (†) i uttr. låta sig lysta efter ngt l. att göra ngt, få lust till ngt, önska. Hwar och en giffue sigh nu wäl til fridz, .. och låte sigh icke lusta effter nykommen spijs. Leuchowius Zader 224 (1620). Så framt konungen i Preussen .. skulle .. låta sig lysta at fientligen angripa landet. 2RA 1: 194 (1723).
c) (†) i p. pr. i adjektivisk anv.: villig; längtande; äv.: lysten. Warnmark Epigr. L 1 b (1688). The lystande lustar. Sahlstedt Hoffart. 66 (1720). Timónax .. hvilken .. utlofvar åt lystande fäktelever sitt konstbiträde. Tranér Anakr. 229 (1833).
Spoiler title
Spoiler content