SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LYSTA, v.3; pr. sg. -ar (Cellarius 16 (1699), Boding Mick. 51 (1741)), äv. -er (Lucidor (SVS) 442 (1674)), ipf. -ade (Kling Spect. Gg 2 a (1735)). vbalsbst. -NING (Cellarius 16 (1699, 1729)).
Ordformer
(lyst- 1672—1741. löst- 1598)
Etymologi
[sv. dial. lysta; jfr isl. hlust, öra, hlusta, lyssna, feng. hlyst, hörsel, hlystan, höra (eng. listen), fir. clúas, öra; rotbesläktat med LJUD, sbst.1]
(†) — jfr EFTERLYSTA.
1) lyssna (se LYSSNA, v.2 1). Kling Spect. Gg 2 a (1735). Han går och lystar omkring Theatern som han skulle höra någon. Boding Mick. 51 (1741). — särsk. bildl., i uttr. lysta efter ngt, uppmärksamma ngt. HC11H 3: 69 (1692).
2) lyssna (se LYSSNA, v.2 2, 3, 4), höra; särsk. i uttr. lysta på l. åt ngt, lyssna till ngt, höra på ngt. Om i kunne ått rådom löste. PolitVis. 204 (1598). (Jag) lystar .. på alt det som säjes ved hvart bord der inne (dvs. i ”kaffehuset”). Kling Spect. A 3 a (1734).
Särsk. förb. (†): LYSTA PÅ. till 2: höra på. Lysta lite på, / Så skal tu mäd få Ordh i kortheet thet förstå. Lucidor (SVS) 270 (1672). —
LYSTA TILL. till 2: höra på l. efter. Lucidor (SVS) 189 (1672). Därs. 282 (1673). —
LYSTA ÅT. till 1, bildl.: undersöka. En Räf är härti (dvs. häruti) klook och wijs, / Som löper öfwer ingen Ijs, / Han lyster först åt, om han bär. Lucidor (SVS) 442 (1674).
Spoiler title
Spoiler content