publicerad: 1942
LÄNGA läŋ3a2, v.2 -er, -de, -t, -d ((†) pr. ind. sg. -ar Broman Glys. 3: 215 (c. 1730)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se FÖRLÄNGA, v.1), -NING.
Ordformer
(-gja (-gia) 1651—1737)
Etymologi
göra längre, förlänga; äv. (numera bl. refl. o. i pass.) med intr. bet.: bliva längre. — jfr FÖRLÄNGA, v.1, UTLÄNGA, v.
1) motsv. LÅNG 1. Schroderus Dict. 198 (c. 1635). Man kan längia .. (nålen på solvisaren) effter Behag. Rålamb 4: 108 (1690). Tjocka klädningar .. slöto sig tätt intill de så mycket som möjligt längda lifven. Palmstjerna Snapph. 1: 2 (1831). Rågarna, som på kort tid längde sig ganska betydligt i strået. SD(L) 1901, nr 288, s. 1. Den grå luften, där solen står lågt, och skuggorna snart längas. Lindqvist Herr. 345 (1917).
2) (numera knappast br.) motsv. LÅNG 5; förr äv. i uttr. länga orden om ngt, fortsätta att orda om ngt, ”öka tal” om ngt. Arvidi 207 (1651). Likväl är bot för all brott, och vill jag dy ej längja orden om detta. Björner HalfdÖst. 7 (1737). En lång Historie, som länger och töjer sig ad infinitum. Bremer Brev 1: 28 (1821).
3) motsv. LÅNG 7; numera nästan bl. i sådana uttr. som dagen (natten osv.) länger sig l. länges, blir längre; äv. (numera knappast br.) i uttr. länga ngns liv l. dagar o. d., förlänga ngns liv. Huru daghen lenges och steckes. Vish. 7: 18 (Bib. 1541). Stridhen längdes. Schroderus Liv. 649 (1626). Then ädla Skatten (dvs. hustrun) sins Mans Lijff länger. Chronander Bel. C 1 a (1649). Herren länge tina Dagar. Runius (SVS) 2: 52 (1706). Dagarne börja länga. Schultze Ordb. 2653 (c. 1755). På landsbygden säger man ännu, att ”dagen längt sig ett tuppfjät Staffansdag”. Nilsson FolklFest. 159 (1915). — särsk. (†) övergående i bet.: dra ut på tiden med (ngt), fördröja. At han ey annat söcker, än igenom sin otijdige frånwaru länga saacken. 3Saml. 7: 47 (1670). Måste warman (vid rökningen av fläsket) så jämkas, at icke .. en för svager, längar thet samma. Broman Glys. 3: 215 (c. 1730).
Särsk. förb.: LÄNGA NED10 4 l. NER4. (föga br.) till 1: förlänga (ngt) nedtill. Länga ner en klänning. Sundén (1886). —
LÄNGA UT10 4. förlänga; sträcka ut (ngt) på längden; äv. refl. o. i pass. med intr. bet.
1) till 1. Hallman Blacksta 55 (1748). En drake .. / Som länger ut sin hals. Kullberg Tasso 1: 213 (1860). Länga ut kjolen med en volang. PT 1903, nr 156, s. 2. Om kullen ville länga ut sig till en ås, tog slätten vid igen. Lagerlöf Holg. 2: 40 (1907).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content