MAJUSKEL majus4kel, r. l. m.; best. -n; pl. -kler (AntT 2: 364 (1869) osv.) l. -klar (tillf., Hammar (1936)).
Etymologi
[jfr t. majuskel, eng. o. fr. majuscule; av lat. majuscula (littera), adj. f. sg. av majusculus, något större, diminutivum till majus, större, n. sg. av major (se MAJOR)]
stor bokstav (i sht använd ss. begynnelsebokstav); dels (boktr.) i fråga om tryck: versal, dels (paleogr.) i fråga om ä. skrift (inskrifter, medeltida handskrifter): kapitäl, uncial. AntT 2: 364 (1869). Ymer 1933, s. 233.
Ssgr (i fackspr.): MAJUSKEL-INSKRIFT~02, äv. ~20. —
