MALAJ malaj4, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er; förr äv. MALAJER, m.; förr äv. MALAIS, m.; pl. -er; förr äv. MALAISARE, m., anträffat bl. i pl. best. -arne.
Ordformer
(malaiser, pl. 1705. malaisarne, pl. best. 1796. malaj (-ay) 1807 osv. malayer, sg. 1794. malejer, pl. 1783—1789. maleter, pl. 1685)
Etymologi
[jfr d. malaj, malajer, holl. maleier, t. malaie, eng. malay, fr. malai, malais; av malajiskt urspr. Formerna malais o. malet utgå från fr. malai(s), formen malaisare är en utvidgning härav]
manlig individ tillhörande en folkstam som bl. a. bebor öar i indiska arkipelagen, närliggande delar av Asiens fastland, Formosa o. vissa delar av Madagaskar; i pl. om individer av denna folkstam utan hänsyn till kön. Spegel GW 128(1685). Malajerna .. tillhöra den stora mongolstammen. Backman MännRas. 93(1935). — jfr AUSTRAL-MALAJ.
Ssgr: MALAJ-BJÖRN. det i bortre Indien, Sydkina m. m. levande björndjuret Ursus (Helarctos) malayanus Raffl. NF 2: 624(1877). SvUppslB 3: 1170(1929). —
