[sv. dial. (Finl.) malat, trött, matt; jfr fsv. malata, spetälsk, av mnt. malat, av ä. it. malatto, av lat. male habitus, av male, illa, o. habitus, p. pf. av habere, hava]
(numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat) modfälld, ”hängsjuk”; förr äv.: sjuklig, krasslig. Vij alle ähre blefvene rätt gamble och malate. KKD 7: 120(1706). FoU 15: 60(1902).
SAOB
