SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANNIT mani4t, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[av t. mannit; jfr äv. eng. o. fr. mannite; avledn. av MANNA, sbst.3]
(i fackspr.) en sött smakande substans som utgör huvudbeståndsdelen i manna (se MANNA, sbst.3 2); jfr MANNA-SOCKER 2. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 200. Simmons Jönsson 341 (1935).
Spoiler title
Spoiler content