publicerad: 1942
MANÖVRERA man1övre4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE.
Ordformer
(förr äv. med fransk stavning manœuvrera (-oeu-, -eu-))
Etymologi
1) (i sht i fackspr.) till MANÖVER 1: gm viss åtgärd (i sht handgrepp) utföra viss rörelse (med ngt) så att det bringas att fungera på avsett sätt l. upphör att fungera o. d.; äv. allmännare: sysselsätta sina händer (med ngt), handskas (med ngt), hantera, sköta, manipulera; äv. med obj.: sätta (ngt, t. ex. redskap, maskin, maskindel) i funktion l. i rörelse; äv.: gm viss manöver förflytta (ngt) till avsedd plats. Saken var, at .. Grefven hade i Guds Hus .. börjat manoeuvrera med (jojo-)Trissan. SP 1792, nr 1, s. 2. (Ångkranen) användes att manövrera stora smidda pjeser, kanoner o. s. v. TT 1878, s. 273. (Han) manövrerade med riktskrufven för att finna skottvidden. Lundquist Zola Grus 284 (1892). Ett fruntimmer .. hade under flyttningsstök manövrerat oförsigtigt med en bart brinnande lampa. SD(L) 1902, nr 431, s. 3. Manövreringen av en bilmotor enligt Hesselman sker på precis samma sätt som vid en vanlig motor. Dædalus 1931, s. 100. — särsk.
a) (†) praktisera (ss. läkare). För at .. få lägga handen vid Chirurgiska operationerne och manoevrera hos dem, som undervisa i Accoucheringen. Thunberg Resa 1: 52 (1788).
2) sjöt. l. flygv. till MANÖVER 2: vidtaga nödiga manövrer med ett fartyg, flygplan o. d.; segla; styra; äv. intr., om fartyg osv.: utföra åsyftad manöver (t. ex. lyda roder o. d.). FSjöbohm BVägen 112 (1793). Fartyget var en af dessa välbyggda farkoster, hvilka manövrera lika väl som de berga sig för sjön. Gosselman SNAmer. 1: 132 (1833). Af lots fordras .. kännedom om sättet att manövrera fartyg under segling. SFS 1862, nr 47, s. 21. Ymer 1937, s. 219. — jfr FEL-MANÖVRERING.
3) mil. till MANÖVER 3: utföra manöver (manövrer). DA 1771, nr 105, s. 1. Till sist fick öfversten manövrera med hela regementet. IllMilRevy 1898, s. 43.
4) bildl. (jfr 1 b), till MANÖVER 4: använda manövrer (för ngt l. mot ngt); förfara på listigt l. försiktigt sätt (för att uppnå ngt); äv. allmännare, med obj.: gm vissa föranstaltningar åstadkomma l. bemästra (ngt). (De hade) underskrifvit riksakten, ehuru de maneuvreradt grufveligen emot saken. HT 1918, s. 194 (1809). Genom ett skickligt manövrerande med diplomatiska hjelpmedel. Bolin Statsl. 1: 301 (1870). Se sedan, hur öfverlägset Strandberg manövrerat detta prof på improvisationens styrka. 3SAH 24: 370 (1910). Regeringen manövrerar. SvD(A) 1933, nr 123, s. 3.
Särsk. förb.: MANÖVRERA BORT1010 4. jfr bortmanövrera. särsk. till 4: manövrera så att ngt kommer bort l. försvinner. Cygnæus 3: 354 (1861). Det var detta förslag, som professor W. manövrerade bort genom att (osv.). SvD(A) 1934, nr 269, s. 4. —
1) till 1, i fråga om förflyttning: lotsa sig fram. Där han manövrerade fram mellan hundratals andra vagnar och automobiler. Hellström Kusk. 196 (1910).
MANÖVRERA IN 1010 4. särsk. till 1. Manövrera in bilen i garaget. (Hägrarna) manövrerade skickligt in sitt byte i svalget. Bovallius CentrAm. 346 (1887). —
2) till 4, bildl. De manövrerade ut honom ur styrelsen. Så snart England kan manövreras ut ur Egypten. GHT 1897, nr 49 A, s. 3.
(1) -SPAK, r. l. m. tekn. spak varmed en maskin o. d. manövreras, manöverspak. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 298.
Avledn.: MANÖVRERBAR, adj. (i fackspr.) som kan manövreras.
1) till 1. En med foten manövrerbar afstängare (för avbrytande av elektrisk ström). TT 1894, M. s. 43.
MANÖVRIST, m.
1) (förr) sjömil. till 1, om vissa sjömän som tillhörde reservmanskapet på krigsfartyg o. särskilt användes vid betjäningen av kanonerna. ReglFl. 1834, 1: 172.
2) sjöt. till 2: person som manövrerar ett fartyg; särsk. om person som utmärker sig gm skicklighet i manövrering; i sht i fråga om ä. förh. Roswall Skeppsm. 1: 57 (1803).
Spoiler title
Spoiler content