MARTINGAL mar1täŋga4l, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -ale)
Etymologi
[jfr t. martingal, eng. martingale; av fr. martingale, av omstritt urspr.]
ridk. ett slags hjälptygel som användes (företrädesvis vid hinder- o. löpningsridning) för att ge hästens huvudställning ökad stadga. Platen HlednRytt. 9(1856). SvUppslB(1934).
SAOB
