MASSERA mase4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
gm strykningar, gnidningar, knådning, klappar l. slag med händerna o. dyl. l. med vissa apparater metodiskt behandla (ytan av en kroppsdel l. kroppen i dess helhet) i syfte att därigm stimulera vävnadernas funktioner o. häva l. lindra vissa svaghets- l. sjukdomstillstånd o. d. Han masserade de stelnade fingrarna. Dalin (1871). Hygiea 1873, s. 230. (Boxaren) Joe måste masseras till lif igän. Engström 5Bok 102 (1910).
