SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1943  
MEJSLA mäj3sla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. mejsle, t. meisseln; avledn. av MEJSEL]
arbeta med mejsel; särsk. med obj., dels: bearbeta (ngt) medelst mejsel, dels: framställa l. forma (ngt) gm mejsling. Schultze Ordb. 2912 (c. 1755). Konstnären .. mejslade på skägget af ett christushufvud. Bremer GVerld. 2: 148 (1860). Familjevapnet — en rund hatt .. — som är mejsladt på inre sidan af porten. (Cavallin o.) Lysander 219 (1875). Elegant mejslade dopfuntar. Fatab. 1929, s. 183. jfr FIN-, IN-MEJSLA m. fl. — särsk. (i sht i vitter stil) bildl. Cygnæus 4: 60 (1839). (Prinsen av Wales) var ingen skarpt mejslad (dvs. utpräglad) personlighet. Hagberg VärldB 59 (1927). särsk.
a) i fråga om en språkkonstnärs arbete med sitt språk: (fint o. omsorgsfullt) forma, utarbeta. Forssell Stud. 1: 22 (1866, 1875). Fint mäjslade lyriska dikter. VLitt. 3: 5 (1902). NordT 1928, s. 551.
b) om anletsdrag o. d., i sådana uttr. som fint, ädelt mejslad, fint, ädelt formad. Hedenstierna FruW 43 (1890). Ädelt mejslade drag. Cederschiöld Fordr. 36 (1894).
Särsk. förb.: MEJSLA AV10 4. Hoppe (1892). jfr avmejsla. —
MEJSLA BORT10 4. Tholander Ordl. (c. 1875). jfr bortmejsla. —
MEJSLA ITU10 04. sönderdela (ngt) gm mejsling. Ångaren .. har, sedan den först mejslats itu .., fått fullständigt ny inredning. SDS 1904, nr 195, s. 2. —
MEJSLA UT10 4. jfr utmejsla.
1) utforma (ngt) gm mejsling; äv. bildl. Alexanderson Sept. 25 (1868).
2) avlägsna (ngt) gm mejsling. Mejsla ut den felaktiga biten (i trästocken). 2UB 10: 257 (1907).
Avledn.: MEJSLARE, m. särsk. om arbetare som yrkesmässigt utför mejsling; äv. (i vitter stil) till mejsel a, om bildhuggare. Wirsén Sång. 31 (1884; om bildhuggare). SDS 1895, nr 74, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content