publicerad: 1944
MINORIT min1ωri4t l. mi1-, l. -or- l. -år-, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. minorit, eng. o. fr. minorite; efter den av Franciskus givna latinska benämningen på bröderna i hans orden, fratres minores, de ringare l. de små bröderna, till lat. minor, mindre, yngre, av ieur. roten min-, liten. — Jfr MINORENN, MINORITET, MINUS]
Ssgr (i sht kyrkohist.): MINORIT- l. MINORITER-BRODER. om franciskanmunk. Reuterdahl SKH III. 2: 419 (1863). —
Spoiler title
Spoiler content