SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MISSKUND mis3~kun2d, r. l. m. l. f. (OPetri Hb. B 2 a (1529) osv.) ((†) n. Lucidor (SVS) 59 (c. 1670), Crusenstolpe Tess. 5: 307 (1849)); best. -en.
Ordformer
(mis- 15291932. miss- (misz-) 1526 osv. mys- 1521. -gund c. 1670. -kund(h) 1521 osv.)
Etymologi
[fsv. miskun, motsv. d. miskund, isl. miskunn; av MISS- o. en substantivisk avledn. av KUNNA l. KÄNNA i en ä. bet.: tillräkna, tillvita; eg.: förhållandet att icke tillräkna ngn ngt]
(i sht i högre, ofta religiös stil) förbarmande, nåd, barmhärtighet. Hava (stundom hysa, förr äv. göra) misskund med ngn. Bedja ngn om misskund. Straffa, avslöja ngn utan misskund. SvTr. 4: 6 (1521). Wår kära fadher then ther altijdt är benäghen till ath göra miszkund medh sin barn som bidhia honom och falla till fögho. OPetri MenFall G 1 b (1526). Iagh troor at Gvdh aff sin miskund, / För sin Son förlåter all synd. Ps. 1626, s. 14; jfr Ps. 1695, 8: 10. Utan misskund utmätes straffet (för den försumlige gångtrafikanten) i dagsböter. SvD(A) 1932, nr 299, s. 24.
Ssgr (i högre, ofta religiös stil): A: MISSKUND-LÖS, se B.
B: MISSKUNDS-FULL. motsatt: misskundslös. Almqvist Törnr. 1: 68 (1839).
-LÖS. (-kund- 18411932. -kunds- c. 1675 osv.) som saknar l. icke visar förbarmande, obarmhärtig. Hur misskundslös månn' sig vår stierna teer, / När Guden oss så stadigt skilda seer. Lillienstedt Vitt. 260 (c. 1675). Östergren (1932).
Avledn.: misskundslöshet, r. l. f. PT 1898, nr 98 A, s. 3. Östergren (1932).
Spoiler title
Spoiler content