[sv. dial. mjäk, mek, motsv. d. dial. mjæg; vbalsbst. till MJÄKA, v.1]
(vard.) klemighet, pjosk, ”flep”; undfallenhet. Flep och mek det ges intet i mitt hus. Amman 49(1756). Våra stora kungar voro kärva herrar och fördrogo intet mjäk. GHT 1926, nr 80, s. 12. Gud sig förbarme vilket mjäk med sanning och rätt. Därs. 1934, nr 71, s. 13.
Ssg: MJÄK-UNGE. (†) klemigt, mjäkigt barn. (Amman) ska framfostra mig häliga barn, å inga mekungar. Amman 49(1756).
SAOB
