SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOFETT mωfät4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. mofette; av fr. mofette (l. moufette) (l. it. mofet(t)a), skadlig dunst, avledn. av fr. dial. (Schweiz) moufir, ruttna, avledn. av muffe, mögel, av t. muff, mögel]
geol. plats (i sht vid vulkaner) där kolsyregas rikligt strömmar ut ur marken; förr ngn gg äv. om den utströmmande gasen. VetAH 1775, s. 252. JernkA 1832, Bih. s. 52 (om gas). Bekanta mofetter äro Hundgrottan vid Neapel och Dödsdalen på Java. Hagman FysGeogr. 36 (1903). Ramsay GeolGr. 91 (1909).
Spoiler title
Spoiler content