SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOLESTIE, r. l. m. l. f.; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t., ä. eng. o. ffr. molestie; av lat. molestia, avledn. av molestus (se MOLEST, adj.). — Jfr MOLEST, sbst.]
(†) besvär, omak; obehag; jfr MOLEST, sbst. 3. Att wårt federneslandhz Majestet och Gudz kyrckia .. wäl wärd är, att man molestier ja sielfwa döden therföre lider. Gustaf II Adolf 529 (1629). Föruthan .. H. Lovis de Geer .. der öfuer att göra nogon molestie medh rättegång. HH 29: 565 (1646). Ekbohrn (1868).
Spoiler title
Spoiler content