MONSTER mon4ster, stundom 32, sbst.1, n.; best. -tret; pl. = l. -trer; pl. best. -tren l. -terna; l. MONSTRUM mon4strum, n.; best. -tret; pl. -trer l. -tra.
Ordformer
(monster 1734 osv. monstrum 1648 osv.)
Etymologi
[jfr t. monstrum, monster, eng. monster, fr. monstre; av lat. monstrum, eg.: varning l. järtecken från gudarna, till monere, påminna, mana (se MANA, v.1). — Jfr MONSTRERA, MONSTRUÖS]
om varelse av i hög grad onaturlig skapnad l. storlek, vidunder.
a) om i mytologi l. folktro uppträdande djurväsen med skräckinjagande utseende l. storlek, odjur; äv. bildl. (En själ som hänger sig åt köttets lust vore som) itt grufweligit monstrum och spökie .., fwlare och grufweligare än Diefwulen sielff. Muræus Arndt 3: 31 (1648). Adlerbeth Æn. 145 (1804). Skorstensrika sotgrå sockerbruk / som mörka monster ligga tätt på huk. Österling ÅrVis. 91 (1907).
b) allmännare, om ngn l. ngt som har yttre l. inre egenskaper som i synnerligen hög grad avvika från det normala l. som äro avskräckande l. onaturliga o. inge motvilja; missfoster; omänniska resp. oting; ss. förled i ssgr i sht om ngt ofantligt stort. — särsk.
β) om föremål, förhållande o. d. CAAgardh (1831) hos Berzelius Brev 10: 45. Svenska paviljongen (i Paris) är ett konstlöst monster. Form 1937, Omsl. s. 72.
Ssgr (till b; föga br.): MONSTER-KONSERT. [jfr t. monsterkonzert] jättekonsert. Dalin (1871). 2NF 27: 1023 (1918). —
