publicerad: 1945
MONTER mon4ter l. moŋ4-, r. l. m.; best. -n, äv. -tren; pl. -trer (UB 7: 712 (1875) osv.), äv. -trar (SD(L) 1896, nr 267, s. 4, SvD(A) 1935, nr 136, s. 10).
Ordformer
(monter 1888 (: monterskåp), 1893 osv. montre 1691 (: montren, sg. best.), 1887—1904)
Etymologi
1) (†) i uttr. för montern, för skenet. Batterier tyckes mig intet nyttiga uthan för Montren, och til at divertera Fiendernas Bombarderare. Rålamb 8: 208 (1691).
2) ställning l. med glasrutor försett (försedd) bord l. låda l. skåp för exponering av handelsvaror, utställningsartiklar l. museiföremål o. d. På ömse sidor (i utställningsbyggnaden) gå breda montrer, der hvita och kulörta glasvaror .. äro uppstälda. UB 7: 712 (1875). Montrar med modeller av svenska fartyg. SvD(A) 1935, nr 136, s. 10. — jfr BORD-, SKÅP-, UTSTÄLLNINGS-MONTER m. fl.
Ssgr (till 2): MONTER-BORD. bordmonter. —
Spoiler title
Spoiler content