MORDENT mordän4t, äv. mωr-, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. MORDANT, r. l. m.
Ordformer
(-dant 1864. -dent 1739 osv.)
Etymologi
[av it. mordente resp. fr. mordant, substantiverat p. pr. av it. mordere resp. fr. mordre, bita, av lat. mordere (se MORDANT, adj.)]
mus. musikalisk utsmyckning som föregår en ton o. som består i en (ev. en gång upprepad) hastig växling mellan denna o. den (stora l. lilla) undersekunden; jfr DRILL, sbst.1,PRALLDRILL;förr äv. allmännare, om andra liknande musikaliska utsmyckningar. Londée Kellner 18(1739). Dragspelets mordenter och trullirutter. Blomberg Överg. 111(1915).
Ssg: MORDENT-, förr äv. MORDENTS-TECKEN. mus. i notskrift betecknande att mordent skall utföras. Vogler Clavérsch. 28(1798).
