MORENKOPP mω3ren~kop2 l. må3-, l. 40~1 (Weste synes ha känt båda accentueringssätten; mòrännkå´pp Dalin), m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. MORKOPP, m. l. r.; pl. -ar.
Ordformer
(morenkopp 1773—1906. morenkopf (mohren-) 1795—1889. morkopp 1738—1784)
Etymologi
[av (resp. efter) nt. morenkopp, t. mohrenkopf; jfr holl. moorenkop o. moorkop, eng. moor's-head, fr. cheval tête de more; av MOR, sbst.2, o. KOPP, sbst.2]
(numera föga br.) hippol. häst med svart huvud (ev. äv. svarta fötter, svart man o. svart svans), men för övr. av ljusare färg. Lind (1738). Röd- och Svart- eller Grå-Schimlar äro oftast Morenkoppar. Florman HästKänned. 135 (1794). Billing Hipp. 122 (1836). Klint (1906).
