SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOSIG 3sig2, adj.1 -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. mussig; avledn. av MOS, sbst.1]
som utgör l. till konsistens l. utseende liknar mos; söndermosad. Weste (1807). Ärter kokas uti litet vatten, tills de blifva väl mosiga. Nordström Matlagn. 39 (1822). Grafström Kond. 121 (1892; om glass). Potatisen .. är vattnig och mosig. SvD(A) 1932, nr 209, s. 6. — särsk. (†)
a) om malm i rostugn: degsmält; jfr MOSA, v.1 b. JernkA 1870, s. 294. Därs. 1880, s. 107.
b) solkig o. d. Brefvet .. började se litet mosigt ut af det myckna tummandet. Bondeson Anna 50 (1883).
Avledn.: MOSIGHET, sbst.1, r. l. f. Weste (1807).
Spoiler title
Spoiler content