publicerad: 1945
MOTETT mωtät4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ett 1802 osv. -ette 1758—1823)
Etymologi
[jfr d. motette, t. motett, eng. o. fr. motet; ytterst av it. mot(t)etto, kyrklig sång uppbyggd på ett bibelspråk, avledn. av motto (se MOTTO)]
mus. flerstämmigt andligt tonstycke över en kort bibeltext i imiterande a capellastil (som vanl. utföres utan musikbeledsagning). PT 1758, nr 21, s. 4. (Palestrina) komponerade .. tjugunio motetter till ord ur Salomos ”Höga visa”. Valentin Musikh. 2: 7 (1901).
-PASSION. (i fråga om äldre katolska förh.) konkret: framställning av passionshistorien i motetter; motsatt: koralpassion. 2NF (1913). —
Spoiler title
Spoiler content