SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MOT, prep. o. adv. ssgr (forts.):
MOT-SÄTTARE, m.||ig. resp. (om sak) r. l. m.
1) (numera mindre br.) anat. till I 4, = mot-ställare. Müller LbAnat. 91 (1905).
2) (†) till I 13 a: motståndare o. d. Linc. (1640; under intercessor).
(I 4) -SÄTTLIG. som kan sättas emot ngt annat; företrädesvis (anat., numera mindre br.) om finger l. tå i förh. till de övriga fingrarna l. tårna; äv. i uttr. vara motsättlig ngt. Sundevall FotMennDäggdj. 19 (1845). (Opossumdjurets) tår äro fingerlika och tummen motsättlig de övriga. 2NatLiv 33 (1930).
Spoiler title
Spoiler content