publicerad: 1945
(†)
1) sätta (ngt) i rörelse; förflytta (ngt l. ngn). Än resterar een punct att debatera, om våre soldater skole moveras. RP 1: 6 (1624). Genom åkande och rijdande (blir) Lijfwet och thes Musculi mehra moverade och rörde, at Watnet bättre sänckes och drifwes så vthföre. Hiärne Suurbr. 48 (1679). Den .. moverande kraften. Triewald Förel. 1: 130 (1728, 1735). Ekbohrn (1868, 1904).
2) refl. o. (enst.) intr.: röra sig; förflytta sig; promenera l. vandra omkring; ta motion. NAv. 17/4 1656, nr 2, s. 4. (Han hade) förmärckt at jorden och husen moverat sigh (under jordbävningen). Hiärne 2Anl. 403 (1706). Ehrengranat Ridsk. I. 1: 9 (1836; intr.). Gamle Munter (gick) och moverade sig i den stora och präktiga trädgård, som omgaf slottet. Braun Calle 160 (1843). Ekbohrn (1868, 1904).
3) sätta i gång l. påbörja l. inleda (strid o. d.); göra l. resa (svårigheter o. d.). OxBr. 5: 52 (1613). Dhen Tollstrijdh som Kongen i Dannemarck nu nyligen hafwer begynt movera. Stiernman Riksd. 764 (1624). The Danske (ha) begynt att movera difficulteter om insulen (dvs. ön) Hweenss cession. RARP 6: 346 (1658).
4) bringa (ngt) å bane; upptaga (en fråga o. d.) till behandling; behandla l. beröra l. dryfta (en fråga o. d.); framhålla l. framställa l. anföra l. påpeka (ngt). SynodA 1: 17 (1608). Skulle thet icke wara rådligit att wij discurera oss emellan och movera skääl på både sijdor. RARP 6: 78 (1657). Varandes de af honom anbrackte quæstioner .. uti domstolarne icke ordenteligen moverade och afgiorde. 2RA 2: 152 (1727). Dhet klagomåhl som iag uppå Församlingens vägnar .. har för detta moverat, Emoth .. H:r Jonam Lannerum. VDAkt. 1735, nr 23. Därs. 1781, nr 288.
5) med saksubj.: utöva inflytande på (ngn), påvärka (ngn i viss riktning); förändra (ngn); förmå l. föranleda (ngn till ngt). (Förstå) hwad migh moverar til thenna meningh. Gustaf II Adolf 511 (1625). Jag ähr waan at gåå resolutive anten till eller ifrån, och jnted latha mig movera aff ringa wäder. AOxenstierna Bref 4: 336 (1646). Nu är ganska myckit, som migh moverar til at schriffva (brev). OxBr. 12: 302 (1650). Dijkman Obs. H 4 a (1686).
6) språkv. gm böjning l. avledning bilda en feminin form till (ett maskulint ord); äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Giese Sprachm. 1—3: 306 (1730). Moverade feminina på -ska och -inna. PedT 1898, s. 373.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content