publicerad: 1945
MUJKA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(muick- 1777 (: Muick-råmm). mujk- (muik-) 1738 osv. muikk- 1896)
Etymologi
[av fin. muikku, diminutiv av muje, siklöja]
(i Finl.) fisken Coregonus albula Lin., siklöja. Rudenschöld EkonFinl. 51 (1738). Runeberg 1: 3 (1832). Jag har mujkorna stekta och nya potäter på elden. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 46 (1886). Cederlöf FinlPrästEkon. 182 (1934; om förh. 1703).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content