SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MULA, v. -ade. vbalsbst. -NING.
Etymologi
[fsv. o. sv. dial. mula; jfr dan. o. nor. mule, t. maulen; avledn. av MULE, sbst.2]
(†)
1) hänga läpp, (gå o.) vara surmulen. Dalin (1853).
2) [jfr motsv. anv. i d.] klå, (genom)prygla. Ridderstad Samv. 2: 235 (1851).
3) låta sina djur beta. (Byamännen i Övermalax) muhla i mosslider och här och där i skogen. Smeds Malaxb. 254 (cit. fr. 1774).
4) bärgv. motsv. MULE, sbst.2 4 c; dels om forma: bilda ”mula” (se MULE, sbst.2 4 c); dels om metall l. slagg i smältugn: avsätta sig vid forman ss. ”mula”, slagga. Garney Masmäst. 324 (1791). JernkA 1855, s. 38.
Särsk. förb.: MULA IGEN. (†) bärgv. till 4, om forma: bli tilltäppt av ”mula”. JernkA 1852, s. 89.
Spoiler title
Spoiler content