MUNGO muŋ4gω l. -go l. -gå, sbst.1, m. l. r.; best. -on; pl. -oer (Kipling Djungelb. 1: 121(1896) osv.), ngn gg -os (Engström Kryss 95(1912)); äv. MUNGOS -gos l. -gωs, m. l. r.; best. -en.
Ordformer
(mungo 1748 osv. mungos, sg. 1748—1924)
Etymologi
[jfr t. mungos; av eng. mungo, mungos, mongoose, mungoose, av marathi mangūs]
individ av det till skunkdjuren hörande rovdjurssläktet Herpestes; särsk. om den ostindiska arten Herpestes mungo Wagn. Linné FörelDjurr. 29(1748). Rebau NatH 1: 126(1879). (Glasögonormen) visste, att om mungoer komme i trädgården, betydde detta förr eller senare döden för honom och hans familj. Kipling Djungelb. 1: 121(1896). NoK 36: 159(1924).
