SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MUNTLIG mun3tlig2, förr äv. MUNLIG l. MYNTLIG l. MYNLIG, adj.; adv. = (†, SvTr. 4: 485 (1536), HSH 31: 48 (1663)), -A (†, G1R 2: 31 (1525), Schultze Ordb. 3175 (c. 1755)), -E (†, G1R 6: 209 (1529), VgFmT I. 10: 88 (1545)), -EN (HFinlH 1: 254 (1545) osv.), -IT (†, HSH 3: 78 (c. 1570)), -T (Schück VittAH 2: 231 (i handl. fr. 1691) osv.).
Ordformer
(mun- c. 1540—1621. mund- 1528—1884. munde- 1524—1653. munne- 1529—1739. munt- (-dt-, -tt-) c. 1540 osv. mun(d)te- 1545—1848. myn- c. 1570. mynde- 1525—1528. myn(d)t(h)- 1536—1710. mynt(t)(h)e- 1540—1555. -lich 1557. -lig (-liig, -lijg) 1524 osv. -ligen, m. 1540. -liget, n. 1749. -ligit, n. 1671—1755)
Etymologi
[fsv. munlika, myndelika, adv.; jfr ä. d. mun(d)tlig, mundelig, d. mundtlig; av mnt. muntlik; jfr t. mündlich; till MUN, sbst.1]
1) som uttryckes l. försiggår medelst uttalade ord; motsatt: skriftlig. Muntlig anmälan, befallning, tillrättavisning. Muntligt avtal, föredrag, förhör, löfte, meddelande, svar, testamente, yttrande, vittnesmål. Den muntliga studentexamen. Thenne breffuiszere .. then wij j blandt andra haffuom giffuit noghra myndeligha befalninghar edher tiil berettha. G1R 3: 51 (1526). Parters Ed bör vara muntlig. Schrevelius CivPr. 337 (1853). Om mundtliga order eller instruktioner utgifvas (så osv.). TjReglArm. 1858, 2: 164. (Folkloristik) omfattar blott massan av den muntliga traditionen. Nilsson FestdVard. 11 (1925). — särsk.
a) jur. i uttr. muntlig process l. rättsförhandling o. d., process osv. vid vilken alla anföranden från parter l. deras ombud skola avgivas muntligt o. domen avkunnas omedelbart på grundval av det som muntligt anförts. Sakerne uti Capitlet, skola .. afgiöras, igenom summarisk och muntelig Process. FörordnRättegDomcap. 1687, § 19. Kallenberg CivPr. 2: 103 (1927).
b) (†) i uttr. muntligt ärende l. värv, om uppdrag att muntligt framföra ett ärende; muntligt framfört ärende. G1R 1: 282 (1524). Storfwrsten schall haffue befalett honum någre muntlige ährender till att berätthe för H(ans) Ko(ngl). M(ajestä)tt. SvTr. 4: 552 (1566). Widekindi KrijgH 422 (1671).
c) (†) i uttr. muntligt sändebud, person med uppdrag att överbringa ett muntligt meddelande. Schroderus Comenius 934 (1639).
d) (†) (värkligen) uttalad (i ord); motsatt: underförstådd, tyst. At gifva sitt, om icke mundteliga, dock tysta samtycke. Boëthius Sedol. 105 (1782).
e) ss. adv.: medelst uttalade ord, icke skriftligt. G1R 2: 31 (1525). Haffue [wij] förthenskuld myntheligen beffaledt Botuedt Larson att (osv.). Därs. 19: 244 (1548). Hos konungens befalningshafvande må man föreställa sit ärende munteliga, eller genom en kort skrifft. FörarbSvLag 6: 484 (1732). Schück o. Lundahl Lb. 1: 32 (1901).
2) (†) i fråga om förtäring; ss. adv.: med munnen. LPetri ChrPina E 6 b (1572). (Det) faller .. wäl i sigh sielft, at man gerna icke allenast seer och skodhar, vthan och så muntligha annammar Sacramentet. KOF 1: 449 (c. 1618).
Anm. I vard. skol- o. studentspr. förekommer sbst. munta, best. -an, i bet.: muntlig prövning l. examen, i sht om den muntliga prövningen i studentexamen. Han klarade skrivningarna, men sprack i muntan. Han gick inte upp i muntan. Landsm. 1924, s. 53. Två som ej få delta i ”muntan”. SvD(B) 1927, nr 128, s. 10. Swensson Willén 266 (1937).
Avledn.: MUNTLIGHET, r. l. f. särsk. jur. till 1 a. NF 7: 712 (1883). Minnesskr1734Lag 2: 1141 (1934). SvFolket 12: 84 (1940).
Ssgr (jur.): muntlighets-grundsats(en). grundsats(en) att rättegångsförfarande skall vara muntligt. NF 7: 712 (1883).
-princip(en). muntlighetsgrundsats(en). NordT 1885, s. 254.
Spoiler title
Spoiler content