MUTERA mɯte4ra l. mu-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. mutieren; av lat. mutare, förändra]
1) (†) ändra, förändra; äv. refl. Vij (vilja) inthett udij religions saker förandre, ordinere eller mutere. G1R 29: 816(1560). Uthi titelen kan icke ett ordh muteras. RP 3: 303(1633). Därs. 8: 450(1641; refl.). Ekbohrn(1868, 1904).
2) biol. förändras språngvis, undergå mutation. Lidforss Fragm. 48(1904). (De Vries) antager .., att de flesta vilda (växt-)arter i trakten af .. (Amsterdam) befinna sig i en period, då de icke mutera. Almquist Ärftl. 48(1912).
SAOB
