[av nt. musig, t. mausig, urspr.: som har ruggat, till (stammen i) t. mausen (se MUSA, v.2); urspr. i falkonerarspr., om falk som efter ruggningen är mera aggressiv, i allmännare anv. särsk. i uttr. sich mausig machen, förhäva sig]
(†) i uttr. göra sig mysig, förhäva sig, brösta sig, visa sig stursk. Wij förnimme och, att thenn Jacop Skotte gör sich flux musig vm thett Schipp, Icke wiliendes oss thett vplathe för lijke och skääl. G1R 16: 439(1544). RARP 6: 122(1657). UHiärne Vitt. 33(1668).
SAOB
