[fsv. mäktelika; jfr ä. d. mægtelig, mægteligen; efter mnt. mechtliken, avledn. av macht (se MAKT)]
(†)
1) med användande av sin makt; med all makt, med makt o. myndighet, med kraft; väldeligen. OPetri Kr. 27(c. 1540). Gudh .. haffuer oss mechteligha ifrå wåre fiender bewarat. LLaurentii Nyåhrspr. C 4 a(1618). Fast .. (cimbrerna) mechteligen Krigade emoot the Romare, likwel (osv.). Baazius Upp. 113 b(1629). Gud är en Konung ewinnerlig, / .. Regerar altid mächtelig. Swedberg Ps. 1694, 124: 11.Dens. Schibb. d 3 b(1716).
2) med försvagad bet.; dels ss. bestämning till verb: kraftigt, i hög grad; i fråga om bestraffning, belöning o. d.: hårt resp. rikligt; dels ss. bestämning till adj. l. adv.: väldigt, synnerligen, mycket. Paulus .. betyghar mecteligha ath han haffuer sitt euangelium .. aff gudhi sielffuom. FörsprEbr.(NT 1526). The mechtighe skola mechteligha straffadhe warda. Vish. 6: 6(Bib. 1541). Konungen wardt aff theras tilkommelse mechteligha gladh. 1Mack. 11: 44 (Därs.). Mechteligen belöna. VDAkt. 1684, nr 190.Ekblad 291(1764).
SAOB
