publicerad: 1946
NABB nab4 l. NABBE nab3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(nab- 1788 (: Nabisen). nabb 1651 osv. nabbe 1887—1932)
Etymologi
[fsv. nabber (i ssgn skogsnabber), sv. dial. nabb, nabbe, huvud, udde, landtunga, spets, upphöjning, skogsdunge som höjer sig över den omgivande skogen, framskjutande spets av en äng; jfr d. nab, nabbe, fnor. -nabbr, -nǫbb, isl. Nabbi, dvärgnamn, nyisl. nabbi; till ett germ. naƀ; jfr NÄV, näsa, spets, NÄBB]
1) landudde som skjuter långt ut i havet l. i en insjö o. d.; i sht om låg udde. Spegel 311 (1712). På yttersta nabben af ett skär. Ericson Fågelkås. 1: 170 (1906). Sernander LöfängBjärkSäb. 39 (1925).
2) framstående l. utskjutande, vanl. trubbig spets l. tagg l. tapp o. d. på ngt föremål. VetAH 1772, s. 152. Nabben bak på en galosch. Tholander Ordl. (c. 1875). Skivan på .. (ett väggfast fällbord) har en slå eller ett par utskjutande nabbar vid insidan, som insättas i öglor i väggen, så att skivan ledar mot denna och kan fällas upp. Erixon Möbl. 2: XVIII (1926). (Han) hängde bågen på en nabb över dörren. Fridegård TrägL 102 (1940). — jfr SPETT-NABB. — särsk.
a) om framskjutande sten i mur l. murvärk. LoF 1873, s. 41. Muffeln hvilar på i muren anbragta utsprång eller utskjutande tegelstenar, ”nabbarne”. Törner GlasMåln. 8 (1895).
b) om framspringande rest av avhuggen l. avsågad kvist l. gren. Svedelius Koln. 40 (1872). Abelin MTr. 57 (1902).
c) liten hornspets som utgör början till ett horn. SvRike I. 2: 147 (1900; på älgkalv). jfr HORN-NABB.
d) på bildäck, om utskjutande tappar av gummi, avsedda att vid körning ge fäste för hjulen mot vägbanan. Nerén HbAut. 1: 121 (1911). DN(A) 1933, nr 56, s. 11.
Ssgr (till 2): (2 d) NABB-DÄCK. bildäck med nabbar. —
-HJUL. (tillf.) hjul med utskjutande nabbar. Det på vattenhjulsaxeln roterande nabbhjulet. LAHT 1918, s. 499. —
Avledn.: NABBAD, p. adj. till 2: försedd med nabbar. Golfskor med nabbade gummisulor. SvD(A) 1933, nr 238, s. 6.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content