publicerad: 1946
NARA, sbst.2, f.
Etymologi
[sannol. av fin. naaras, hona]
(i Finl., †) nedsättande benämning på kvinna. ConsEcclAboP 94 (1657). (Gästgivarens hustru) klagar på .. (Carolus), att han haf(ve)r kallat henne nara och hora. Därs. 440 (1660).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content