SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1947  
NEGA, v.; ipf. negde; sup. negt.
Ordformer
(neeg-)
Etymologi
[jfr sv. dial. nega, niga, neja med ögonen, titta under lugg; motsv. ä. d. nege, nor. neie, isl. hneigja, got. hnaiwjan, fsax. hnēgian (mnt. negen), fht. (o. t.) neigen, feng. hnǣgan; kausativ till NIGA]
(†) refl.
1) böja sig framåt ss. uttryck för vördnad (vid sammanträffande), buga sig. (Det berättas) att Konungen Salomon haffuer stådt vp, gångit emoot .. (sin moder) och neegt sigh ödmiukeliga til Jordena för henne. PJGothus Hunnius Hust. 250 (1606). Därs. 251.
2) bildl.: sänka sig, stiga ned. Ändoch tu wast Gudz Son .. haffuer tu doch intet förachtat wårt älende, vthan neegt tigh til oss, och sänckt tina aldrahöghsta Herligheet vthi wåra älenda dödeligheet. PJGothus Cat. Gg 5 a (1595).
Spoiler title
Spoiler content