publicerad: 1947
NEGATION ne1gatʃω4n l. neg1-, l. -aʃ- (- -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. negation, fr. négation; av lat. negatio (gen. -ōnis), (för)nekande; vbalsbst. till negare (se NEGERA)]
1) förnekande l. avvisande o. d.; numera företrädesvis (i sht i filosofisk l. teologisk framställning) om handlingen att frånkänna en lärosats l. princip l. ett lärosystem o. d. sanning l. värde; äv. om förkastande av ett värde; jfr NEGERA 1. Mot .. (religionens o. kyrkans) vanställningar .. uppreste sig Protestantismen såsom en omsider för alltid uttalad negation, en väldig protest, — hvaraf han ock tog sin benämning. Atterbom PhilH 390 (1835). (Arbetarnas) negation av de ideala värdena, av religion, fosterland (osv.). Ossiannilsson Hav. 180 (1910). (Nietzsches ”omvärdering av alla värden”) betyder först och främst en hänsynslös negation av alla principer med anspråk på allmängiltighet. Aspelin HistProbl. 89 (1926).
2) i sht log. o. språkv. handlingen att uppställa en nekande sats l. att ge en sats o. d. nekande innebörd; vanl. konkretare, dels om omdöme l. sats (påstående, konstaterande) av negativ art, dels om språkelement (ord, uttryck, prefix) som användes för att ge ngt (en sats, ett ord l. uttryck) nekande (kontradiktoriskt l. konträrt motsatt) innebörd; jfr NEGERA 2. Moberg Gr. 269 (1815). Position o. negation anullera hvarandra. Ribbing Log. 5 (1861). Fransmännens tvåordiga negation ne-pas. UVTF 26: 68 (1880). Då det icke går an att definiera med idel negationer. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 80 (1901). 3SAH LIII. 1: 64 (1942).
3) i sht filos. (med ngt växlande bet. i olika filosofiska system) förhållandet att innebära ett förnekande l. upphävande l. uteslutande av ngt l. att vara (kontradiktoriskt l. konträrt) motsatt ngt l. att sakna värklighet; frånvaro av en egenskap o. d., brist; vanl. konkretare, om ngt som upphäver l. utesluter l. är motsatt ngt annat l. som saknar värklighet l. blott kan bestämmas ss. ngt där ngt visst annat är upphävt l. saknas; jfr NEGERA 3 a. VStyckUplKantPhilos. 34 (1798). (Det skönas) raka motsats är det Stygga, som icke består i en blott negation af fullkomlighet, utan i en positif ofullkomlighet. Phosph. 1813, s. 350. Motsägelsen innebär, att en bestämning i sig innehåller sin egen negation. Borelius Motsäg. 5 (1848). Sjukdom är en negation af helsan. Dens. Metaf. 18 (1883). Är det oriktigt att med Augustinus och Leibnitz stämpla lidandet och ondskan som blotta negationer, så blir det (osv.). Nyman KantVäg 114 (1919).
Anm. Möjl. föreligger en bet.: förbud (att handla l. angripa o. d.) i följande språkprov (försåvitt ordet icke är felaktigt för NEGOCIATION (se d. o. 2)). Preussiske ministern Borck och .. den engelske envoyen Elliot .. (hotade) med sådant eftertryck .. den danska ministären (vid det danska infallet i Sverige 1788) .., att tiden gick bort i negationer och danska armén .. vände om .. till Norge. MoB 4: 131 (1795).
Ssgr: (2) NEGATIONS-ADVERB. språkv. nekande adverb. Negationsadverbet inte. Danell SvLjudl. 65 (1911). —
(1, 2) -IDÉ. [efter fr. idée de négation] psykiatr. om för vissa sinnessjukdomar karakteristiska föreställningar att olika föremål l. företeelser (t. ex. kroppsdelar, personer l. ting i omgivningen, (den egna) tanken o. d.) icke existera. Nerander NegatId. 7 (1895). Gadelius Tro 1: 123 (1912). —
(2) -ORD. nekande ord. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content